In English please (by Google Translate)

Hej!   Sommaren är i antågande och om du inte redan flyttat ut dina plantor är det hög tid nu. Kom ihåg att alla pelargoner trivs bäst utomhus. Det är bra om man kan skydda de mer känsliga sorterna för regn (framförallt brokbladiga) men i övrigt tål de mer än vad man tror. Får de sig en och annan regnskur är det ju inte heller något problem, det är långvarig väta som kan bli döden för vilken pelargon som helst. De väldigt dubbla sorterna får gärna placeras under tak då de tar lång tid för blomman att torka så blomman under långvarig väta lätt ruttnar eller drabbas av mögel. Engelska pelargoner, änglar och doftpelargoner bör du absolut ha utomhus för bästa blomning. De behöver alla temperaturväxlingar för att sätta rikligt med knopp och vad kan vara härligare än maffiga doftpelargoner och regaler i rabatten där de blir riktigt stora?   Sommaren innebär för oss här på ERA Garden att det finns tid att ägna sig åt en av favoritsysselsättningarna, korsningar! De från tidigare år skall utvärderas och förökas för att kanske bli en ny ERAs sort och vi hinner med att försöka få fram ytterligare några spännande varianter. Det är otroligt spännande när man går och väntar på att den första knoppen skall slå ut! Kanske vill också du ha en egen, helt unik pelargon? Läs mer om korsningar nedan.   Det närmar sig semestertider. Från midsommar har vi stängt för besök i växthuset men vi levererar måndagar hela sommaren. Det betyder också att vi inte svarar i telefon dagligen. Vill du få tag i oss per telefon är måndagar det säkraste kortet. E-post läser vi däremot flera gånger i veckan.

	Sommarpaketet!   Sommarpaketet ger dig 6 olika pelargonsticklingar för endast 225:- Normalpriset är 270-360:- Vi plockar ihop ett paket med överraskningar av det som är bäst just nu.   Klicka på bilden för att beställa
	Sticklingar! Web-butiken är uppdaterad med vad som finns färdigt för omgående leverans. Vi skickar måndagar hela sommaren.

En alldeles egen, helt unik pelargon! Nya sorter av pelargoner (och andra växter) tas framförallt fram genom korsning av två plantor. Man överför pollen från en planta (pappan) till ståndarna på en anna planta (mamman). Om mamman blir befruktad och får frön så får ”barnen” en genuppsättning som är en blandning av mammans och pappans, precis som hos människor och andra däggdjur.   Hur pollenet skall se ut och hur ståndarna skall se ut lär du dig så småningom. Pollenet skall se lite pudrigt ut, men inte kornigt. Ståndarna skall se lite klibbiga ut. Använd lupp eller förstoringsglas så ser du med lite träning! (Lupp är helt nödvändigt när man korsar, dels för att se att blomman inte redan är pollinerad, kontrollera rätt status på pollen och ståndare samt kontrollera att pollenet ”fastnar”). Vissa arter har pollen i rätt fas endast under ett par timmar medan andra ”hålller” i ett par dagar. Man kan också spara pollen i kylskåp under några dagar om man inte har ståndare i rätt stadium precis när pollenet är moget. Skall du pollinera med pensel så rekommenderar jag ett antal penslar eftersom de behöver tvättas i sprit mellan varje pollinering och sedan torka för att de säkert skall vara rena från pollen till nästa. Tops kan verka som en bra idé men pollenet har svårt att ”lossna” och överföras till ståndarna. Själv bryter jag helt enkelt av blomman med pollenet, plockar bort kronbladen och ”duttar” den avbrutna blommans pollen mot ståndarna. De flesta sorters pollen är bäst på morgonen. Om pollineringen har ”fungerat” och mamman blivit befruktad så börjar kronbladen släppa inom någon timme till något dygn från den pollinerade blomman. Sist men inte minst, dokumentera, dokumentera, dokumentera. Det är så man lär sig vad som fungerar och vad som inte fungerar, och kommer ihåg, det gör man inte. Själv fäster jag små lappar med en bit koppartråd (från en bit elsladd) runt skaftet på ”mammablomman”. På lappen står ett nummer och så har jag min lilla svarta bok där jag skriver upp vilka korsningar jag gör och resultatet. Dels om de blir befruktade men också om jag får ut några mogna frön. Detta nummer följer sedan fröt på namnetiketten tills jag ger den färdiga blomman ett namn. Brian White, som korsar mycket på doftpelargoner (Birdbush-sorterna), har en helt annan teknik: han stänger in alla pelargoner som han anser intressanta i ett litet växthus och låter humlor och andra insekter göra sitt och skördar sedan resultatet. Fröet skördar du när de släpper från kapseln. Bäst att kontrollera flera gånger om dagen när det börjar närma sig eller vira lite gasbinda eller en bit nylonstrumpa runt om du har värdefulla frön (särskilt om de står utomhus då vinden kan spela en otrevliga spratt). Fröet lossnar framförallt dagar med låg luftfuktighet. Så antingen direkt eller påföljande vårvinter. Fila gärna lite på skalet så det blir ett litet hål eller skala helt så går det lite fortare tills det gror. Blommar gör de nya ”barnen” oftast inom ett år. (Vildartskorningarna tar oftast längre tid på sig än ”vanliga”). Studera blommorna och växtsättet under minst 2 år utan att klippa i dem för att kunna bedöma växtsättet. Ta minst 2 generationer sticklingar som du låter gå upp i blom för att se att plantan är stabil och inte sportar eller reverterar. Gallra, gallra, gallra. Det kommer ut alldeles för många sorter som inte tillför något nytt eller har dåligt växtsätt och inte är tillräckligt blomvilliga. Själv kasserar jag nog 75% under första året, pga blomman, växtsättet eller blomvilligheten, ytterligare 20% under andra året, behåller några få att korsa vidare på som har ”bra gener” och släpper mindre än 1% på marknaden. Hur får man då fram just de egenskaper man önskar? Det är bra att ha läst på lite allmän genetik om man vill uppnå ett speciellt resultat, ni minns det här med svarta och vita kaniner från biologin i skolan... Vissa anlag är mer dominanta än andra och man kan också korsa ”barnet” med en av föräldrarna igen för att förstärka ett anlag eller korsa två ”barn” med varandra för att få fler olikheter i genuppsättningen, annars så kör man bara och ser vad det blir, det är roligt det också. Lite saker att tänka på är det dock; Skall du korsa vildarter så behöver dessa ha samma kromosomantal eller i vart fall väldigt nära. De olika arternas kromosomantal finns t.ex i Diana Millers bok,” A Garderners Guide to the Species and there hybrids”. Skall du korsa vildarter med hybrider får du helt enkelt prova. Skall du korsa på brokbladiga rekommenderar jag Peter Grieves bok ”A history of variegated zonal pelargoniums”. Den är skriven på 1800-talet och har du tur hittar du den på antikvariat. I övrigt behöver du hålla koll på om de sorter du vill korsa är diploider eller tetraploider. Detta finns nästan aldrig dokumenterat men man kan oftast gissa utifrån storleken på blomman och plantan i övrigt. (En diploid går inte att korsa med en tetraploid och vise versa. En tetraploid har normalt mycket större blommor och längre mellan noderna än en diploid.) Nedan är några exempel på de sorter vi själva tagit fram (klicka på bilderna för mer information). Ytterligare några nya blir det förhoppningsvis till nästa säsong, kanske t.o.m. någon av våra egna zonartic och vildartshybrider.

Drottningholm	ERAs Andrea Sofie	ERAs Brandgula	ERAs Linda
ERAs Patricia	ERAs Pippi	ERAs Rebecka	ERAs Viktoria

Lycka till och ha en riktigt bra sommar!   Önskar vi på ERA Garden